när nordanvinden blir stilla...
tycker om dom tysta timmarna...mer och mer...
handlar väl om att vara nöjd med det man har..
och känna en trygghet i det som är nära och enkelt...
Vi tog in på ett Hotell utan Namn..
Våra pass gav vi till städerskan...
Berättade för henne att vår stulna tid
hade att göra med att vi läkte varandras sår...
Natten gav vi ett namn och döpte den i vin....
en sorts eld som bara en del ser...
och våra rötter kommer alltid finnas här...
på hotellet utan namn....
Kvar i baren på Heartbreakhotel sitter änglamakerskan....
Aldrig slutar hon skriva om sin biografi...lögner blir linjer..
Läser en trasig tavla skriven av kvinnan utan egenskaper...
Njuter av att befinna mig långt borta från den ångesten....
Vilar i en annan trygghet...
och i ögat ser jag den andra
som vet var elden brinner och som känner doft..
Kommentarer
Trackback
